odebring

vet inte vart jag ska börja. Jag vill skriva så mycke, så många ord som jag bara vill skrika ut men de vore olämpligt eftersom ja inte har en slusning .. eller jo okej där ljög jag, en liten aning har jag  .. om vilka som läser min blogg. Men om fel personer skulle läsa så vore de otrevligt. Egentligen har jag ingen som helst skylldighet att vara varken trevligt eller tyst. men vad ska jag göra, vill ju inte skapa dålig stämning, de vare hon som gjorde. Nu äre over and out, ja känner inget större lust att prata med henne just för att ja inte vill vara otrevlig, så jag backar, jag gav mig, jag ger upp, happy? det ända jag hade kvar, och det som betyder så grymt mycket för mig, tar du? takt framför ögonen på mig? när du har allt att välja på måste du ta just det jag har? vet inte vad du har att säga mig men inte ett ord har jag hört, trevligt. jag har så många frågor men ingen kan jag ställa, som, hur tusan tänkte du? det enda jag kan säga är att, jag skulle inte göra såhär mot dig. frustrerande, jobbig och smärtsamt.

träffade paulina och drog ut i skogen på en sista tur me skrutten, sjukt härlig att bara få prata ur sig och bah skita totalt i vad jag sa, bara få ut mig det, och att någon lyssnade på allt jag sa, underbart, tack för det!

nejj, dax för nya utmaningar, nya resor och äventyr. när fan ska livet börja? det är värdelöst att va mellan stadiet att gå i gymnasiet och vara vuxen. Jag går inte i skola och får pengar för att va med kompisar och lära mig lite engelska glosor och spendera halva dagarna på att träna i stallet. Och jag har inga pengar, hus, fast anställning, bil eller häst. När fan ska livet börja? jag hatar dethär. såhär vill jag inte ha det, värdelöst är va det är. Ska jag bli vuxen ska jag tusan bli vuxen på riktigt. vinn en miljon åt mig tack.


oh btw, tack för en spark i häcken susanne, ja insåg nu hur mycke jag behövde skriva av mig.