odebring

sista hejdå kramen, sista hejdå pussen, sista till i ögonen, sista ordet .. gosh. va svårt det kommer att va. när jag går igenom tullen med endast mitt handbagage som sällskap, vänder mig om en sista gång emot utgången och vinkar hejdå. usch vad jag kommer gråta, jag kommer gå runt som ett litet barn som tappat bort sin mamma på ett stort läskigt varuhus, folk kommer behöva ha parraplyn uppfällda. Där kommer jag stå, jag, min biljett & min mobil. hela månadens räkning lär ju avklaras bara där. det är nästan så att jag ångrar mig, okej tanken har slagit mig en eller ah flera gånger. men nejj! jag ska och vill åka, jag kommer aldrig få denhär möjligheten igen, den här chansen att uppleva och testa på det jag brinner för. aldrig att den här chansen ska få passera utan att jag tar den. några månader, de klarar jag väl? det ska jag klara. endast dit-resan bokad sen får vi se, only time can tell.
den 19 juni går mitt flyg till keflavik, inte långt kvar nu. spänning, nyfikenhet & rädsla.








Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard
Aww take me back to the start